När ska man ha tid för allting om man är pedant och vill ha städat, rent och snyggt??

I tisdags kväll hade jag tvättstugan, och som alla kanske förstår blir det kanska mycket tvätt med två småbarn. Lillen bajsar och kräks ner sina kläder och Theo ska promt äta själv och... ja det förklarar väl saken. Dit jag vill komma är iallafall att man får tvätta ända in på natten fast man kör tvättmaskinen hemma samtidigt.. Och då vill man väldigt ogärna he in allt i garderoberna, utan man vill bara gå och lägga sig när det äntligen är klart. Bara det att igår (onsdag) Hann jag tame fan inte. Fanns ingen lucka på hela dagen och timmarna bara sprang iväg. Helt plötsligt var det bara kvall och jag gick in i köket och råkade bli påminnd om middagsdisken som jag hade glömt.
Jag suckade så djupt jag bara kunde i hopp om att han "där uppe" skulle höra och hjälpa mig..

MEN(!) så kom jag på en lösning: Theo skulle på dagis idag för första gången sen innan jul, och guuud vad jag skulle passa på då att fixa här hemma medan han var borta :P
Bara det att imorse när jag vaknade kom jag på att det var mammagrupp idag och den vill man ju inte missa, för den stunden är det så skönt att få komma hemifrån lite och träffa lite folk. + att jag var förbi på jobbet och hälsade på alla glada ansikten, och SOM jag saknat dom! MÅSTE tillbaka snart igen asså!

Iaf fick jag ta tag i allt sen när jag kom hem, så jag vek och stoppa in all fucking tvätt, + vek om allt i dennis garderob som theo lyckats riva ut, städa, diskade, dammsög. sen var klockan plötsligt middag och sen kväll.

Med andra ord: Det är fullt upp hela dagarna, och ska inte lägengeten rasa samman får man springa runt och hålla på hela tiden.. Men man väljer det själv och jag älskar faktiskt mitt liv, även om det kan vara jobbigt :)

Häver med lite bilder på älsklingarna :)