Sitter och kollar på sjunde himlen när lucy föder sin bebis Savannah i hissen.
ÅÅÅHH, jag blir så kär och kan typ inte hindra tårarna från att titta fram.
Så försöker jag tänka att det bara är en larvig jävla tv-serie och att jag inte ska va så känslig.
Brukar inte vara det men när det handlar om bebisar blir jag bara för knäsvag=)
Skulle kunna få 100 till, men jag vill inte föda igen, eller jo jag vill ju det.
Det går ju trots allt över. Men... Ja jag vet inte. Jag vet iaf att jag har blivit ännu räddare
för förlossningar nu än vad jag var innan jag fick Theo. Och då hade jag faktiskt inställt mig
på att inte skaffa barn pga att jag var så fruktansvärt rädd för att föda.
Vilket fick mig att inte vilja leva längre för jag ville ju ha barn mer än allt annat, men inte föda.
Ville inte heller adoptera för det skulle inte kännas på samma sätt.
Blev därför skitskraj när jag såg att grav-testet var possitivt.
Att Dennis sken upp som en sol gjorde ju inte saken bättre ;
VA FAN GÖR DU!?? Skrek jag till han :P
Men det är väl ganska vanligt antar jag att vara rädd för förlossningen. ;)