Vissa dagar vill jag bara krama om min Dennis och aldrig släppa.
Vill bara kramas hela tiden, jag känner lixom hur dragkraften drar mig till honom och jag slänger armarna om honom. Ikväll kommer jag förmodligen inte att sova på min sida av sängen, utan trängas med han under hans täcke. Jag fattar inte vad det är, men det känns lixom som att det är första dagen jag är kär i honom - Underbar känsla! Och när man sitter omsluten av hans armar kommer tanken; Han planerar sitt framtida liv med mig.
Det måste väl betyda att han älskar mig? Och vill leva med mig? Men hur ska han kunna stå ut med mig? Och hur är det möjligt, att någon älskar MIG!?
Vad är det som är så speciellt med mig? - Ingenting ju! Han säger ju att han gör det och han kan väl inte
ljuga för mig varenda dag? Och vem skulle besluta sig för att skaffa ett barn och flytta ihop med någon man inte älskar?
Aja, man ska väl kanske inte fundera så mycket, utan lita på den som säger det.
Saken är bara den att jag har bara så svårt att tänka mig att jag kan älskas.. Det verkar bara orealistiskt.
Tanken har aldrig funnits hos mig. Trodde aldrig att jag skulle få ha det så bra..
(utanför min familj då)


Det är ni som får mig att vijla kliva upp ur sängen på morgonen! ♥