Nä nu orkar jag snart inte längre. Snart ger jag bara upp och skiter i allt.
Varför ska jag sitta här utan liv, utan jobb, utan ett enda jävla öre på kontot, utan nå jävla kompisar.
Långt irfån dom jag älskar. + att jag saknar min lilla mamma så hjärtat blöder varje dag.
Det är inte kul att betala räkningar och sen bara ha typ 200 kronor kvar på vårt gemensamma kort.
Inte heller att äta havregrynsgröt till middag de sista dagarna innan pengarna kommer.
Man försöker ständigt tänka på annat men så fort man hör ordet pengar knyter sig hela magen och man vill bara springa iväg tills benen inte bär längre. Vårt liv kanske verkar lyxigare än vad det är, Men då kan jag lova att det är det inte. Man försöker bara få situationen att se bättre ut än vad den egentligen är för att man skäms.
Dessutom att gå runt att veta att man är skyldig folk en jävla massa pengar gör inte heller saken bättre, speciellt inte att få det kastat i ansiktet heller. För det är klart att man hade betalat tillbaka om man kunde,självklart!
För det finns väl inget värre än att vara skyldig pengar. Det som får oss att överleva varje månad är pengar från brunflo. Utan dom vet jag inte hur vi hade burit oss åt. för det hade inte funkat då eftersom att vi typ har mer utgifter i månaden än inkomster. Vissa dagar är värre än andra, och då vill jag bara inte finnas mer. Men då ser jag mina 2 underbara pojkar och tänker: Nej, det här vill jag inte gå miste om. Aldrig att jag släpper taget om dessa personer. + att älskling gång på gång berättar hur mycket både han och Theo behöver mig. Och det hoppas jag, för utan er hade jag inte funnits idag♥ (Inte utan mina syskon heller)
Och det kan ju kanske hända att det vänder en vacker dag, att det är våran tyr att få leva att normalt liv och försörja oss själva. Men inte i hoting.