Hallå!
Nu är det ju så att jag sa ju igår att jag skulle berätta en sak appropå min mamma och spöken.
Så, om du törs,  Read and enjoy!

Ålsklingen stod nämligen och gjorde gröt härom dan i köket.
Så small det till, så jag trodde bara att det var han som välte något på diskbänken typ.
Så kommer han in till mig som sitter i soffan och fråga:
-Vad var det där?
*Jag trodde det var du som rev dän nåt.
-Nej jag har inte gjort nåt, jag såg bara nå svart i ögonvrån, sen small det bara till så jag trodde det var du som kasta något mot mig.
*Nej jag har inte kastat nåt, jag har bara suttit still här med datorn i knät.
Vi kollade på theo som satt och halvsov i sin fåtölj, så han kan det ju knappast ha varit.
Vi gick runt i HELA lägenheten och kolla, allt var på sin plats och det fanns inget som skulle ha kunna gjort så pass oväsen. Det var ingen måttlig smäll vi snackar om heller, det lät HÖGT!
Vi har kollat varje dag oxå, men hittar ingenting, gud vad iriterad jag blir, jag vill ju veta vat det var!!

Vi har förståss fortfarande inte hittat vad som kan ha orsakat detta oljud, så det börjar bli lite läskigt¨
Och vi funderar fortfarande på vad det kan ha varit.
Har vi tur är det bara morsan som leker :P

Pa tal om henne´så saknar jag henne fruktansvärt mycket varje dag.
Jag kunde aldrig fatta hur en människa kunde lämna ett sådant stort svart hål efter sig.
En person som på äldre dagar har varit som en bästa vän.
Som man har kunnat ringa om man bara är lite pratsjuk och snacka-skit-sugen:P
Har fortfarande inte vant mig vid tanken helt.
Kommer ibland på mig själv med tankarna i huvudet på att ringa henne.
Men mamma hade det verkligen inte lätt, och kanske var detta enda utgången.
Jag unnar henne iaf den vilan och friden hon har nu, hon slipper kämpa mot helvetet nu.
Men vi syns snart♥

Här kommer en fin bild som min syster Jessica knäppt och snyggat till i photoshop
från när de sänkte ner mamma i sin stilla bädd.




Under locket ligger en älskad sötnos som alltid kommer vara saknad av alla.
-Min Mamma!