Sitter här och lysnar på W.A.S.P och kan inte fatta att det är 3 år sen jag var och 
såg dom i ösd tillsammans med johan och krapparna.
Shit vat tiden springer ifrån mig!!
Får panik när jag tänker på det och att jag inte hinner göra det jag borde.
För att inte tala om mina småsyskon!
Nyss stod jag vid skötbordet och bytte era blöjor,och när mamma satte ner er till migi badkaret för att jag ville bada med er. Nyss satt jag med er på mitt rum och försökte lära er läsa och skriva. Nyss hatade jag när ni kom in på mitt rum och stökade ner med era leksaker och när ni bara ratades. Nu skaffar ni pojk/flickvänner hit och dit, ska ta körkort, går på gymnasiet, sminkar er, och även saker ni kanske inte borde göra, men det kommer en tid ni oxå lärt er av era misstag. Bara att ni kan läsa och skriva gör mig så stolt, för i mitt huvud är ni fortfarande 4-5 år gamla! Varje dag häpnas jag över vad eran pappa berättar i telefon.

Och för snart ett år sen slutade jag jobba för jag var höggravid och hade problem med ryggen. Nu har jag en son på snart ett år, ETT JÄVLA ÅR!! Vart har hans första år tagit vägen? Har jag bara legat och sovit och missat allt, eller är det så här det ska vara?

SNÄLLA, Bromsa tiden så jag hinner njuta av det som är, innan det är förbi!!

Nyss stod vi allihop på mammas begravning och såg henne sänkas ner i marken.
Vi såg henne sänkas ner i sin säng, där hon äntligen skulle få vila! ♥


Syster Jessica som tagit och fixat fotot..