Nu har jag suttit hos älsklings farmor ett tag och pratat av mig lite.
Det känns så skönt och hon är världens lättaste att prata med. Hon förstår alltid mig till 100%
Har pratat om typ allt mellan himmel och jord, Kompisar, mat, sex, uteliv, bebisar och uppfortran.
Hon tycker att det är viktigt att jag är hård med hur vi vill att Theo ska uppfostras och att ingen kan tala om för oss hur det ska göras på rtt sätt eftersom vi formar han som vi vill ha han.
Det är ju trots allt vi som ska leva med honom, ingen annan.
Därför är det viktigt att vi som föräldrar fortrar honom som vi vill, och set är det enda sättet som är rätt.
Hon sa en sak jag tyckte var bra :
Det är dom som inga barn har som kan fostra bäst, ända tills dom har egna.
Och det stämmer, jag har alltid suttit och sagt hur jag vill ha det med barn, men när man väl sitter i den sitsen är det fan inte så lätt som man kan påstå när man inte har några.
Man har inte alltid tålamodet och gör oftast det som är lättast för husfridens skull.
Älsklings farfar hade sagt igår när dom hade lagt sig:
Ja, det syns ju att dom tycker om sitt barn iallafall, och helena är så mogen för sin ålder och kan så mycket.
Haha ja det kan kanske bero på att jag har tagit hand om alla mina syskon så pass mycket sen jag var rätt liten sa jag. Sen började vi prata om ´min barndom allt ifrån att jag föddes till att jag flyttade till pappa.
Men som jag sa, jag klandrar inte min mamma för det jag har stått utt med, för jag har ju samtidigt fått lärt mig så oerhört micket som jag kommer att ha med mig genom hela livet. Och jag saknar min underbara lilla mamma varenda dag. Men hon finns här hela tiden och det är jag tacksam för:)

Nu kom älskling helt plötsligt med en bit kladdkaka och grädde, som han hade stuckit ett tårtljus i:)
Världens gulligaste är han, så nu ska jag ta och äta den ;)