Att vara gravid är pain in the ass!
Man går på jobbet varje dag fast man mår piss.
Man jobbar och kräks om vartannat.
Man får graviditetsklåda för att levern inte funkar som den ska.
Man lider av järnbrist och får äta järntabletter som gör att man bajsar svart.
Värkarna börjar och man grips av panik, "Jag är rädd, jag vill inte det här!"
Man hamnar på bb och får knarka lustgas så man vet inte av vilken anledning man ligger där ens.
Förlossningen startar och även om man har ställt in sig på det allra värsta så är det 50 ggr värre.
Nu ligger du där och undrar vad fan det är du har gett dig in på.
Sen blör man som grisen en vecka och efter minst 6 veckor har blödandet och slempropparna skutat komma.
Blygdläpparna är större än handlederna för dom är så uppsvällda.
Man kan inte bajsa för det gör ONT och man är rädd att spricka upp.
Man kissar i duschen för att det svider annars.
Hormonerna sätter spel på en så dagen tillbringar man i sovrummet och gråter, den tröst man har är godispåsen.

Men en sak bara:
Att ha barn med den personen man älskar av hela sitt hjärta är det bästa som finns.
Och det första ögonblicket med bebisen när dom lägger den på magen på bb; den känslan kommer aldrig att kunnas beskriva!