kalaset vart kanon igår, (Theos 1-årskalas) tack svärfar för tårtor och ett stort tack till farmor och farfar som hade handlat mat och tog med möbler. Så nu har vi bytt ut bokhylla, matbord, storrumsbord. Plus att jag beställde lite saker med linda och mattias när dom var på ikea, bla gardiner till vardagsrumsfönstren. stora, vita somriga - som jag vill ha det. är verkligen nöjd med allt.

Men det var nånting som fattades, som gjorde att jag inte tyckte det var riktigt rätt. Mamma, min lilla mamma. Jag hade aldrig trott att jag skulle fira mitt barns 1-årsdag utan min mamma, att hon var död. Tänk om jag hade blivit gravid 2 månader tidigare så jag åtminstone hade hunnit berätta att du skulle bli mormor. Då hade du nog inte gjort det du gjorde, du kunde ha flyttat ifrån äckeljävlagubben hem till oss och jag hade hjälpt dig med allt. Och det bästa av allt, Theo hade haft sin mormor. Sin 39-åriga snygga mormor. Allt hade sett annorlunda ut idag, men nu är det försent. Det finns ingen mamma kvar för oss. Du fick inte hjälpen när du behövde och jag får alltid panikångest när jag tänker på att det inte går att spola tillbaka tiden. Jag trodde att saknaden skulle blekna bort med tiden och att det skulle vara lättare, men det gör fortfarande lika ont i hjärtat när jag inser att du inte finns. Jag brukar fortfarande vara på väg att ringa dig när jag ska tända en cigg, som alltid förr. Men så kommer jag på; det går inte. Då kan jag gripas av världens panikångest och det känns som om det var så mycket jag glömde att säga. hoppas du gillade pelargonen jag satte på din grav på morsdag, jag vet att det var dina favoritblommor. Jag har iallafall inte gett upp tron på att du kommer besvara mina frågor, förr eller senare. Vi vill ha tillbaka dig!!





När mamma sänktes ner, syster tog bilden.