Jag är lycklig, så jag dissar datorn.

det är sååå fruktansvärt mycket som händer i mitt liv just nu och jag har inte tid med datorn och att skriva. Men jag kommer tillbaka och då ska nii få höra. Och det är inget som nån behöver skriva och fråga om och vara orolig, för det är bara bra och possitiva saker :)

halloo!

jaha, denna dags planer vart ju förståss inte som dom skulle bli.
bla skulle jag ha varit på arbetsförmedlingen, men det vart inte, så går dit imorn.
Så skulle jag ha köpt plant, men de va ju bara nå skräp de hade ställt upp,
Så jag väntar till nå annat tillfälle. Jag gick till blomaffärn och köpte tyg ist.
Sååå jävla snyggt var det! Så nu har jag varit och lånat symaskin, så jag ska sy kappor till köket. Längtar efter resultatet:)

tänk om himlen kunde låna ut dig mamma, bara för en dag!

kalaset vart kanon igår, (Theos 1-årskalas) tack svärfar för tårtor och ett stort tack till farmor och farfar som hade handlat mat och tog med möbler. Så nu har vi bytt ut bokhylla, matbord, storrumsbord. Plus att jag beställde lite saker med linda och mattias när dom var på ikea, bla gardiner till vardagsrumsfönstren. stora, vita somriga - som jag vill ha det. är verkligen nöjd med allt.

Men det var nånting som fattades, som gjorde att jag inte tyckte det var riktigt rätt. Mamma, min lilla mamma. Jag hade aldrig trott att jag skulle fira mitt barns 1-årsdag utan min mamma, att hon var död. Tänk om jag hade blivit gravid 2 månader tidigare så jag åtminstone hade hunnit berätta att du skulle bli mormor. Då hade du nog inte gjort det du gjorde, du kunde ha flyttat ifrån äckeljävlagubben hem till oss och jag hade hjälpt dig med allt. Och det bästa av allt, Theo hade haft sin mormor. Sin 39-åriga snygga mormor. Allt hade sett annorlunda ut idag, men nu är det försent. Det finns ingen mamma kvar för oss. Du fick inte hjälpen när du behövde och jag får alltid panikångest när jag tänker på att det inte går att spola tillbaka tiden. Jag trodde att saknaden skulle blekna bort med tiden och att det skulle vara lättare, men det gör fortfarande lika ont i hjärtat när jag inser att du inte finns. Jag brukar fortfarande vara på väg att ringa dig när jag ska tända en cigg, som alltid förr. Men så kommer jag på; det går inte. Då kan jag gripas av världens panikångest och det känns som om det var så mycket jag glömde att säga. hoppas du gillade pelargonen jag satte på din grav på morsdag, jag vet att det var dina favoritblommor. Jag har iallafall inte gett upp tron på att du kommer besvara mina frågor, förr eller senare. Vi vill ha tillbaka dig!!





När mamma sänktes ner, syster tog bilden.


i´m back... NOT!

ÅÅÅÅH Va jag längtar! Tills imorn då vår illa son fyller ett år :)
Dessutom kommer min farmor och farfar upp med lite möbler så vi får byta ut och linda å mattias är på ikea idag och jag har beställt glas, bestick, gardiner och blommor med dom. LÖÖÖÖV IT!

Det blir middag och tårta. tänkte göra köttgryta och potatis, så när älskling kommer hem blir det till att handla lite. så måste vi möblera om och städa så de nya möblerna får sin plats. Vår nuvarande bokhylla tar dennis syrra när hon flyttar hemifrån (snart) den får stå i sovrummet så länge..
 
Det kommer bli kul imorn iaf, och theo kommer att få en sulky, som jag önskat åt honom. Pappa ringde nämligen igår och undra om den fick vara lila i sufletten eller om den skulle vara grå, eftersom jag inte visste vilken lila-färg det handlade om tyckte jag grå :) Börjar bli lite smått jobbigt med den stora vagnen nu när han dessutom är så stor och tung oxå.

Sen blir det ju min tur att fylla år, så jag hoppas verkligen på en cykel, en cruiser som jag kan dra cykelkärran med theo i med:) Tycker inte det känns riktigt tryggt med en liten bebis på pakethållarn typ ifall man skulle cykla omkull eller så. och köper man en riktig kärra vet man att man kan lita på den. Och han har ju inte så långt till backen om jag skulle ramla.. Det är nästan det som känns bäst.


älskade cigg, så nära men endå så långt bort!

åååååhhh!! Jag blir tokig! Inte en enda cigg och theo sover så jag kan inte gå på affärn, såvida jag inte sliter upp honom. börjar luta väldigt mycket åt det hållet snart. Här sitter jag och proppar i mig knäckebröd med messmör för att försöka förtränga röksuget som kommer och smyyyyger sig upp över min rygg och tar ett stadigt grepp om mina axlar. Kanske man ska ta och sluta när man ändå är utan?? ...nää, de hade ju bara varit för jävla onödigt egentligen. Inte om jag ska vistas kring människor, ska nog helst sitta inlåst i ett vadderat rum med bundna händer så kanske jag inte är kapabel att göra något dumt mot nån annan eller mig själv. Aja, det kommer säkert, men inte förän den dagen jag själv känner att jag ska sluta, för nån annan som yttrar sig om min rökning kommer jag aldrig att lyssna på. Så är det nog med allt som har med mig att göra, alla tips och sånt som folk tycker man ska göra, skiter jag i. Aa, så är nog jag. jag lever det liv som hamnar framför näsan på mig och det jag tycker att jag ska göra. och ärligt talat?? Hur kul hade det varit om man alltid hade valt det rätta?? ;)